Hej kära Garissavänner,
Åter i Kenya! Efter 17 timmars resa var vi framme på hotellet i Nairobi vid 24.00 igår kväll. Lite svårt att somna, men till slut gick det bra. Klockan nio i morse kom vår chaufför och hämtade upp oss för vidare färd mot Garissa. Vägen till Garissa är numera hyfsat bra efter kenyanska mått mätt, förutom de sista 20 kilometerna in till Garissa, och det tar fortfarande nästan sju timmar att åka 380 kilometer.
Vägen är dessutom mycket tryggare nu jämfört med tidigare år då vägrån var vanliga. Nu patrullerar både militären och polisen vägen, med stopp på flera ställen.
Det känns dock lite olustigt att bli stoppad av en militär med kpist och täckt ansikte, men i dag log de i alla fall.
På vägen till Garissa brukar vi stanna i en liten stad som heter Vingi, för att sträcka på benen, få lite fika och lite frukt – så även i dag. Vi är egentligen de enda två vita i Vingi, Martti och jag, så vi brukar bli rätt uppmärksammade. I dag kom det fram en herre i denna lilla stad på landet i Kenya och frågade:
”Var kommer ni ifrån?”
”Sweden”, sa vi.
”Å, va’ kul”, sa han då, ”jag har bott i Stockholm”, på perfekt svenska.
Det visade sig att han bodde i Garissa och kände väl till Monica och Carl-Axel Ekman, flickhemmet och skolan. Ibland är världen liten!
Nu har vi checkat in på hotellet i Garissa, ätit lite mat och haft ett kort möte med vår läkarkompis Linyioni från sjukhuset. Han berättade om hur det är på sjukhuset och läget i Dadaab, flyktinglägret tio mil öster om Garissa mot Somalia, med över 300 000 flyktingar, där han är och arbetar ideellt – vilken kille.
Här i Garissa är det fortfarande över 30 grader, men i natt ska det ”bara” vara 25. I morgon och hela veckan säger de att det är minst 37 grader som gäller, puh! Lite lugnare i Nairobi, endast 23, när vi åkte i morse.
Ikväll blir det tidigt i säng efter en kall dusch och i morgon blir vi hämtade av Ahmed klockan 08.00. Men om morgondagen i Garissa återkommer jag i morgon kväll.
Allt gott och bästa hälsningar,
Bosse