Hej go’ vänner,
Idag blev en dag som vi inte alls hade förväntat oss. Efter snacket igår med Dr Liniyioni hade vi planerat att åka till Dadaab, flyktinglägret med cirka 300 000 flyktingar – troligen fler. Liniyioni berättade bland annat att Dadaab mer eller mindre har blivit ett eget samhälle, och att det skulle vara spännande att besöka.
Där finns massor av problem. Tillgången till sjukvård till exempel – den finns kanske en gång i veckan. Svåra fall körs till sjukhuset i Garissa, men det innebär stora problem eftersom det handlar om flyktingar. Det finns också matproblem, brist på vatten och skolgången för tusentals barn är bristfällig.
Vi har under ett par år försökt att komma till Dadaab för att se med egna ögon, men alltid blivit avrådda på grund av riskerna. Nu hade Liniyioni, med hjälp av sina kontakter, ordnat så att vi skulle få chansen att besöka Dadaab. Men så blev det inte.
Vi var klara, Martti och jag, för att tillsammans med Liniyioni och vår chaufför Ahmed ge oss iväg till Dadaab – en resa på ungefär en och en halv timme med bil. Plötsligt ringer telefonen i bilen. Det är en upprörd kille som pratar swahili och vi undrar vad som pågår. Då säger Ahmed: “Please, can you say it in English so my friends understand?”
Han svarade “Of course” och berättade att Al-Shabaab från Somalia under natten hade varit inne i Dadaab i Kenya och dödat vice chefen för flyktinglägret samt rektorn för en av skolorna, vid halv två-tiden.
Vi åkte inte vidare utan vände tillbaka till Garissa – ett beslut präglat av både rädsla och frustration, men förmodligen ett klokt beslut. Dagen har känts lite konstig efter den här händelsen, och frågan blev: vad gör vi nu?
Först åkte vi runt ett tag i Garissa, sedan stannade vi och fikade, pratade och bestämde att besöket i Dadaab nog får läggas ned. Det blev en märklig dag, men vi hann ändå med ett par besök för att se att det vi stöttar fungerar.
I morgon är en ny dag som förhoppningsvis inte ger samma dåliga magkänsla som idag. Då ska vi ägna oss åt Simaho, barn- och mödravårdscentralen som vi stöttar. De bedriver mycket sjukvård, men framför allt har de koll på den förfärliga könsstympningen.
Tyvärr blev det inga bilder idag heller, men jag lovar att bättra mig i morgon.
Ha det gott – här njuter vi av värmen.
Varma hälsningar,
Bosse