Nyheter
2023 > 02
Det blev lite struligt med resan från Garissa, flyget mellan Garissa och Nairobi blev nämligen inställt i morse. Så det blev en del förändringar i våra resplaner. Nu blev det bil till Nairobi istället, på vägen dom varnat för att man inte skall köra utan eskort.
Hej kära Garissa vänner,
Sista dagen i Kenya, det känns lite vemodigt men det känns ändå bra att vi har varit här och gjort det arbete vi åkte hit för.
Det viktigaste av allt, flickorna mår bra och de får gå i en fin skola. De har ett tryggt hem och pengarna vi skickar ner används på ett sätt som bara är för flickornas bästa.
Hej från Kenya,
Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Jag tror den går ändå fortare om man lägger till spännande och upplevelser. I alla fall har våra nio dagar i Garissa hittills bara försvunnit iväg.
Dagarna i Kenya börjar gå mot sitt slut, i morgon lördag tar vi kanske en ledig dag och på söndag börjar hemresan.
Hej alla läsare,
Även idag blev en dag med nya upplevelser!
Tänk att bara kanske 400 meter från hotellet ligger byn Ziwani med kanske 500 invånare.
Hotellet vi bor på är inget direkt lyxhotell, men där finns det mesta. Bra nyrenoverade rum med kylskåp, AC, dusch och till och med en TV.
När man svänger av huvudgatan in till vårt hotell fortsätter den fina stenbelagda gatan ner mot floden, det var egentligen den ville kolla eftersom där finns både krokodiler, marabostorkar och en del andra djur. Men när vi berättade för vakterna vid hotellet om att vi ville gå dit sa dom stopp.
Hej vänner,
Nu dag nya äventyr.
Som vanlig blev vi hämtade vid nio-tiden en en som vanligt glad chaufför. Vi tog oss Abdullahis kontor för lite snack om Garissa och livet för flickorna när dom flyttar ut från flickhemmet.
Jag föreslog att vi skulle ta något av en sightseeing i Garissa, mycket måste ju ha hänt när byn vuxit till stad med nästan en halv miljon invånare. Abdullahi tyckte det var en bra idé.
Hej igen från Kenya,
Att komma in på sjukhuset i Garissa är som att komma in i en helt annan sjukhusvärld än den vi har i Sverige.
Vi blev hämtade vid hotellet för en tur genom stan igen, idag tog jag några bilder för att försöka visa hur det ser ut. Svårt dock att genom vindrutan ge en bra bild av trängseln och alla människor.
Hej kära läsare,
Åter igen en spännande dag i Garissa.
Varje gång vi åker genom stan från hotellet till skolan och flickhemmet blir man förvånad över hur otroligt stökigt, dammigt, smutsigt och trångt det är. Infrastrukturen är obefintlig, vilket säkert beror på att Garissa ökat sin folkmängd från cirka 30 000 invånare 1990 till upp emot 500 000 idag.
Trots det är det hyfsat lätt att ta sig fram, man är hjälpsam i trafiken, som består av rätt många bilar, en hel del Tuc tuc (trehjulingar) och massor av motorcyklar, så kallade Boda Boda, taximotorcycklar. Dom åker man inte gärna med, det kan sitta upp till fyra personer på en motorcykel utan hjälmar. Till det, ofattbart mycket folk som går kors och tvärs, mellan bilar och annat, några trottoarer eller övergångsställen finns inte, men som sagt var man hjälper varandra i trafiken, imponerande att se.
Hej go' vänner,
Måste börja med att berätta vad som hände när vi var på väg tillbaka på rummen, efter att ha ätit hotellrestaurangens goda soppa till kvällsmat igen.
plötsligt dyker det upp en man som undrar var vi kommer ifrån. Vi har hittills inte sagt Sverige utan mest Finland, eftersom Sverige är lite impopulärt för tillfället, i en del muslimska kretsar. Han verkade dock förstå att vi pratade svenska och frågade vad vi jobbade med. När vi sa Doktor Ekmans Girls Home, visade det sig att han kände Carl-Axel och visste mycket väl vad som hänt på sjukhuset, flickhemmet, flickskolan och han kände dessutom till Monica och Carl-Axels fina gärningar i Garissa.
Vänta lite så ska jag hämta mitt visitkort, sa han och försvann. Han var rätt snabbt tillbaka och döm om vår förvåning när det visade sig att han sitter i Kenyas parlament, Abdikadir Hussein Mohammed, från utrikesdepartementet. Dom var här på kongress och det sista han sa, if you have any problems, just call me! Tryggt! Visst händer det märkliga saker ibland?!
God afton,
Åter en spännande dag i Garissa är till ända.
Vi blev hämtade på hotellet av Abdullahi klockan nio i morse och åkte direkt till tjejerna på flickhemmet. Dom tycker det är jättekul när vi kommer, två bleka gubbar från Sverige. Alla känner väl till varför vi är där och att flickhemmet ”sponsras” av stiftelsen.
Jag snackade med en del av flickorna och alla tycker dom har det bra och det ser dessutom ut som om alla mår gott. Fantastiskt att se att 150 tjejer bor tillsammans utan minsta tecken på osämja. Dom äldre tar hand om dom yngre, på ett fint sätt. Jag fick också veta idag att ingen av flickorna har någon pappa i livet, några har en mamma, som i regel är oförmögen att ta hand om sitt barn, alkoholiserad eller prostituerad eller både och.
Hej go’ vänner,
Äntligen i Garissa, flyget hit är ett äventyr.
Idag nästan två timmar försenat och när dom säger att vi förväntar oss en del turbulens idag, då är det tur att vi inte är överdrivet flygrädda.
Vi blev mötta på flygplatsen av Linyionyi från sjukhuset och en chaufför, som tog oss till hotellet i Garissa. Där kände dom igen oss och tyckte det var kul att vi var tillbaka. Nu har vi checkat in och fått varsitt snyggt nyrenoverat rum, faktiskt mycket bra.
Klockan är alltså över sju på kvällen här, så tyvärr hinner vi inte till flickhemmet idag. Abdullahi, chefen för flickhemmet och flickornas ”daddy", kommer och hämtar oss i morgon vid nio-tiden, då blir det bland annat innebandy med tjejerna.
I morse klockan 04.15 den 16 februari stod taxin utanför mitt hus, för att ta mig till Landvetter flygplats, för vidare färd till Garissa via Frankfurt och Nairobi.
På flygplatsen strålade jag samman med en något stressad Martti, han hade glömt sin telefon. Nu löste han det genom att väcka sin fru med min telefon och hon skickade hans telefon med taxi till Landvetter. Den kom fram i god tid innan flygavgången till Frankfurt.
Väl i Frankfurt hann vi med en välbehövlig snabbfrukost innan det var dags att borda LHO590 till Nairobi