Lite av varje från Garissa/Kenya

Våra flickor har det bra, tryggt boende, fina utbildningsmöjligheter, duktiga vuxna och kloka människor att vända sig till om det blir problem och Linjoni, som alltid kommer till hemmet om någon blir sjuk. Det är sällan eller kanske aldrig du hör en höjd röst eller ser några som bråkar. Ödmjukhet i dess finaste bemärkelse, man tar hand om varandra.

Flickorna tillhör definitivt de som har det bäst i Garissa, tack vare er, våra fina givare, privat personer, organisationer, föreningar, företag och våra sponsorer, kan vi jobba vidare med Monica och Carl-Axels engagemang för föräldralösa flickor i Garissa. Vill du finnas med på vår hemsida, som sponsor är det bara att höra av sig.

Garissa är en smutsig stad, skräp och sopor överallt, dessutom en rädsla för attentat. Polisspärrar på många ställen, med beväpnad polis, som på ett ögonblick kan fälla upp spikmattor, som redan är dolt monterade i gatan. Gatan förresten, de flesta av vägarna är av sand med otroligt djupa hål eller kossor och getter som ligger i vägen.

Till och med på vårt hotell, väl omgärdat av en mur och med beväpnade vakter vid grinden patrullerar vakter beväpnade med kalasjnikov. Man är inte gärna ute går efter mörkrets inbrott, den gatubelysning med solenergi, som man började sätta upp när jag var här senast fungerar kanske till fem-tio procent.

Rädslan för attentat är lätt att förstå, gränsen mot Somalia där Al Shabaab huserar är bara tio-tolv mil bort och bara för sju år sedan dödade dom 147 studenter vid universitet i Garissa, som är nära granne med vårt flickhem och skolan.

Vid gränsen mot Somalia finns ett stort flyktingläger Dadaab, för de somalier, som vill komma in i Kenya. Det byggdes för 90.000 flyktingar, som mest fanns där 750.000 då världens största flyktingläger, nu finns där ”bara” 400.000. En del av dem har återvänt till Somali, men många har tagit sig vidare till Garissa, det är väl delvis därför staden vuxit så snabbt.

Kanske är det de somaliska flyktingarna som gjort att SIMAHO upptäckt fler könsstympningar, i Somalia är det nämligen fortfarande tillåtet med könsstympning av flickor mellan fyra och femton år. 98% av alla flickor i Somalia är könsstympade, förfärligt!

Trots allt det jag skrivit om idag har jag tagit Kenya/Afrika till mitt hjärta och kenyanerna kämpar vidare för att få det bättre, dessa snälla och go’a människor med ett leende nära till hands är värda ett bättre öde.

Jag frågade Abdullahi hur alla kan se så glada ut? Då svarade han: Bosse, vi lever i våra drömmar och där är allt bra.

Ha en fin helg och va’ rädda om er!
Bosse

Etiketter: resedagbok

Arkiv