Besöket på SIMAHO

Barn- och Mödravårdscentralen SIMAHO har också en liten förlossningsavdelning där dom förlöser i snitt ett barn om dagen. Att föda barn hos SIMAHO kostar inget vilket innebär att de fattigaste i Garissa kommer dit.

Har kvinnan råd kan hon välja att förlösa sitt barn på sjukhuset där Carl-Axel och Göran arbetade, men då kostar det ett litet antal Kenyanska shilling.

De som har gott om pengar och de är inte många i Garissa, åker gärna till det privata sjukhuset där man betalar dyrt för en förlossning.

Jag gick runt på SIMAHO med deras administrative chef Dabaso Jillo eftersom Zarah chefen har svårt för att gå. Jag fick träffa deras läkare, det finns två stycken, sjuksköterskor och sjuksköterskeelever, som berättade om sitt tuffa arbete. SIMAHO driver också ett apotek, där de för närvarande har ont om läkemedel eftersom det saknas pengar till inköp.

Även syskolan som ligger vägg i vägg med SIMAHO drivs av dem. Syskolan grundades av Carl-Axel och den var han mycket stolt över. Där fanns ett 10-nya elever och som ni kanske redan vet, får de ta med sig symaskinen när de avslutat utbildningen efter en termin, för att kunna starta något eget, kanske i sin hemby.

Det tråkiga beskedet vi fick av Zarah var att de sett en uppgång av könsstympade flickor vilket känns oerhört frustrerande. Ända sedan slutet 90-talet har siffran pekat nedåt, vad uppgången nu beror visste hon inte. Att könsstympning sedan flera år enligt lag är förbjudet i Kenya verkar inte hjälpa. Vi tror att information med hjälp av imamer, fotbollslaget och region Garissa kanske är bästa vägen, men dessvärre har SIMAHO problem med med sin ekonomi, trots vårt stöd och därför svårt för ta tag i problemet.

Tyvärr räcker tiden inte till för oss denna gången för att träffa alla de som vi skulle kunna samarbeta med. Vi får tillsammans med Womankind, Abdullahi och Zarah på SIMAHO göra ordentlig planering inför nästa gång vi kommer hit, nu när vi känner till problemet.

Som svar på en fråga från Lennart Duell, jo det är vår egen skola inne på vårt område som jag berättade om tidigare.
Varmt tack för ditt stöd Lennart!

En sak till som jag kanske inte berättat om, när Carl-Axel och Monica kom till Garissa i slutet av 80-talet bodde det runt 30.000 människor här, nu börjar det närma sig en halv miljon.

Jag återkommer med besöket på sjukhuset.

Ha det så bra det bara går!

Med vänliga hälsningar,
Bosse

Etiketter: resedagbok

Arkiv