En skoldag i Garissa

Idag har jag gått i skolan igen, på vår flickskola i Garissa med matte- och engelskalektioner på schemat. Jag fick till och med sitta i skolbänken i ett par av klasserna och fick dessutom frågor av läraren.

Ofattbar disciplin, alla ställde sig upp när jag kom in och satte sig inte ner förrän jag sa att det var OK. Jag tror kanske det kan vara lite lättare att vara lärare i Kenya än i Sverige. Det var knäpptyst hela lektionen och alla räckte upp handen innan dom sa något.

All undervisning, ända från första klass, är på engelska och alla utom en liten ny flicka, fem år, i första klass har skoluniformer. Hon har kommit till flickhemmet alldeles nyligen 
p.g.a. att hennes mamma gått bort och hennes pappa är missbrukare. Hon mådde bra men såg lite rädd ut när jag dök upp.

Nytt för skolan var att man har startat praktiska utbildningar på ett par timmar i veckan, typ hushåll och odling. Jag fick vara med på en hushållslektion och kollade också odlingarna dom håller på med.

Jag fick träffa rektorn, Alex Esikuri och de elva lärarna, alla mycket trevliga och väldigt medvetna om att Ekmans stiftelse betalar deras löner och utbildningen. Rektorn berättade också att man i Kenya har något liknande vårt Pisa-system för att bedöma utbildningen. Vår skola ligger överlägset bäst till i Garissa-regionen. Det innebär att skolan är så populär att det kommer ett par hundra fickor utifrån, vars föräldrar betalar en skolavgift, som hjälper till med finansieringen av skolan. Det känns väldigt bra!

Vi fick också tid att snacka ekonomi med deras ekonomichef Junis som visade och berättade att pengarna från stiftelsen betalar förutom skolan, flickornas mat, kläder och övrigt som behövs för att dom skall ha det bra på flickhemmet. Gott att veta att alla pengar vi skickar ner går till våra flickors välmående, inget annat.

Jag satt ner med Hawa Abdirhaman, föreståndare på flickhemmets boende. Hon kände väl till Monica och Carl-Axel, hon gick nämligen i den första klassen när skolan grundades på 90-talet och är fortfarande kvar. Hon var stolt över sitt jobb och stolt över att dom fått en lekplats för de yngsta flickorna. 

Dessutom, äntligen, har flickhemmet fått ”vanliga” toaletter, man håller också på att bygga toaletter till skolan, skall vara klara om en månad.

Våra pengar gör skillnad!

I morgon blir det besök på bl.a. SIMAHO, barn- och mödravårdscentralen, som vi också stödjer. Där skall vi prata om kvinnlig könsstympning, det har dom koll på.

Va’ rädda om er, idag har vi 38 grader!

Allt gott och bästa hälsningar,
Bosse 

PS. Jag noterade på hotellets information idag att det alltid brukar stå: INCASE OF FIRE, det gör här också, plus: INCASE OF BOMB, men vi känner oss trygga. 

Etiketter: resedagbok

Arkiv